En sista grej bara…

Marie,

förlåt att jag varit urdålig på att blogga. Du är mycket bättre än mig. Men på det hela taget tycker jag vi gjorde en god insats för bloggvärlden. Lite färre samhällsreflektioner/inredningstips/dagens outfit och mycket mer självdistans och humor.

Det passar ju rätt bra att vi avslutar här faktiskt, eftersom jag precis fått veta att jag nog inte kommer bo kvar i Århus så mycket länge till. Då ger det ju inte så mycket mening med en blogg som heter From Aarhus With Love. Jag kommer väl att gästspela här i Danmark då och då eftersom jag kommer att ha min skodesigner (läs: Niklas Karlsson) kvar här på obestämd framtid tills vidare. Men jag kanske inte kommer vara bosatt här själv.

Och dessutom har det hänt en annan sak som gör att jag inte längre har så mycket att blogga om. Den ständiga följetången i mitt liv. Cliffhangern som har fått mina läsare att stanna kvar för att följa just mig…

FOTVÅRTAN!!

Den är borta.

/Victoria

Vi har tappat stinget

…Så det här blir sista inlägget från oss.
Tack till er som läst och kommenterat!

På återseende,

Victoria & Marie

Spänningshöjare

 

“Malta – Stockholm 23 mars”
“Stockholm – Malta 31 mars”

Jag tittade på dokumenten framför mig igen. Det var kvällen före avfärd och jag hade precis fått biljetterna. Det var något som inte stämde. “Skriver dom baklänges på Malta?” undrade jag för en sekund. Sen ringde jag arrangören och frågade om det verkligen var meningen att jag skulle åka hem från Malta innan jag kom dit.

Det var det inte. Biljetterna bokades om och dan därpå satt jag på flyget tillsammans med dom andra. Förutom några smärre incidenter (två personer tvingades sitta fem timmar i tryckkammare, någon blev för full och vi höll på att krocka ett antal gånger på de maltesiska vägarna) har veckan gått enligt planerna. Det har varit HELT UNDERBART. Och nu vill jag bara åka igen.

Jag som trodde att jag var nöjd på resande. Tydligen inte.

/Marie

Dags att vända blad

Hej!

Jag hade en sån där dag i söndags. Först slutade internet fungera. Sen råkade jag höra fel på en tusenlapp när jag skulle köpa en present.

Tröstade mig med en fika med Anna.
“Du borde köpa nåt åt dig själv, det är du värd” sa hon.
“Ja, det är jag verkligen!” sa jag.
Hittade ett par jeans, solbrillor och ett linne på H&M.
“Köp medges ej” sa kortläsaren.

Men nu över till något annat: Malta!

Hej hopp!

/Marie

Fan

Victoria,

Nu är det avgjort. Jag tänker ansöka om en ledsagare. Jag slängde alltså på riktigt kvittot som behövs för att få ut passet.

Chansen att göra ett sista intryck

God måndag!

Jag var på tårtkalas hos jobbarkompisen Lisa (som blev äldre) i helgen. Mycket trevligt. Men även det som är gott måste ha ett slut.

När det är dags att bege sig går jag ut i hallen, tar på mig kappan, vänder mig till de 15 – fortfarande rätt okända – personerna i vardagsrummet och vinkar: ”hej då allihop!” Personerna vinkar glatt tillbaka och jag vänder mig om, öppnar dörren …och går in på toaletten.

/Marie

Fel!

Hej Victoria!

Vad roar du dig med i helgen? Själv sitter jag och gråter. Har sett en dokumentär på SVT som bör ses.

Den handlar om Duah Fares, en israelisk, muslimsk kvinna med modelldrömmar. Hon ska delta i en skönhetstävling men problemet är att hon måste visa upp sig i baddräkt. Familjen stöttar henne, men det sticker i ögonen på omgivningen. Pappan blir fängslad, familjen utsatt för dödshot och Duah själv blir nästan mördad. Det slutar med att hon ger upp drömmen.

Trist att det ska vara så. Fortfarande.

/Marie

Första gången på sex år?

Victoria,

Nu blir jag lite orolig. Har du blivit dement eller förväxlar du mig med någon förlorad barndomsvän? I så fall är jag ledsen över att göra dig besviken.

Det är nämligen jag, Marie, som du gick i Sundsvall med, du skriver till. Vi drack Jack, gick på spinning (ibland), åt mörk choklad och försökte bli kloka (utan större framgång). Minns du? Vi slutade skolan för ett och ett halvt år sen ungefär. För sex år sen kände vi däremot inte varann.

Krya på dig!

/Marie